Magnum Force (1973)

När rättssystemet brister och kriminella sätts på fri fot tar en hämnare i full mcpolismundering lagen i egna händer och avrättar kallblodigt gangsters, mördare och andra ljusskygga individer i sjuttiotalets San Fransisco. Dirty Harry Callahan har i uppdrag att ta fast seriemördaren som hittills gäckat polisen.

Det här är en riktigt bra uppföljare till den två år tidigare Dirty Harry, där Clint Eastwoods karaktär får en rätt annorlunda roll. Från att ha varit den som haft svårt att hålla sig till reglementet och vara den som bryter gängse konventioner, är det nu han som måste upprätthålla lag och ordning genom att stoppa den/de som tagit lagen i egna händer. Historien håller hög klass och känns mer påkostad än föregångaren med bland annat Hal Holbrook, David Soul, Tim Matheson, Robert Urich och coola b-skådisen Mitch Ryan i rollistan. Eastwood är givetvis den stora behållningen då han i vanlig ordning sammanbitet väser oneliners och på sitt eget rationella sätt rensar upp San Fransisco från kriminella.

Betyg: 3
Genre: Thriller
Regi: Ted Post

The Blind Side (2009)

Filmen är baserad på den sanna berättelsen om hur överklasskvinnan Leigh Anne Tuohy (Sandra Bullock) öppnar sitt hem för en hemlös svart tonåring, Big Mike, som saknat både kärlek och bildning i sitt liv. Hos familjen Tuohy får han rikligt av båda delarna och familjen stöttar honom bland annat i att lära sig spela football trots tränares och omgivningens skepsis. Idag spelar Michael ”Big Mike” Oher som proffs i NFL.

Jag har väldigt svårt att se varför den här filmen har höjts till skyarna på det vis den har gjorts i amerikansk media och likaså vete katten om Bullock var värd en Oscar för sin tolkning av fru Tuohy. Själva historien känns lite grann som en tv-movie of the week och den är berättad i sann Hollywoodanda (läs: i sliskigaste laget) då den godhjärtade Tuohy skildras så überpositivt att man undrar om de själva finansierar och producerar filmprojektet. Det är så präktigt att man nästan irriterar sig på det, med mamman som står på sig trots gliringar från rikemansväninnorna och familjens lillgamla son som är så fräknigt äppelkäck och godhjärtad att han borde helgonförklaras ihop med resten av sina släktingar. Efter att nu fått spy lite galla måste jag ändå tillstå att det är en härlig film som underhåller och värmer även ett så kallhamrat hjärta som mitt. Bullock är onekligen bättre än någonsin innan och Quinton Aaron som Big Mike är ett fynd med det återhållsamma skådespeleriet.

Betyg: 4
Genre: Drama
Regi: John Lee Hancock