Super 8 (2011)

Det är slutet på 1970-talet i en sömnig liten fattig amerikansk småstad. Ett kompisgäng, som kanske inte tillhör skolans mest hippa kretsar, roar sig med att spela in en zombiefilm och under en nattagning bevittnar de en enorm tågkrasch där skolans no-lärare kör rätt in i ett militärt godståg. Kidsen undkommer med blotta förskräckelsen, men kommer undan gör även något som transporterades längs järnvägen och snart försvinner den ena efter den andra ur ortsbefolkningen…

Ibland ser man en film där man efteråt har svårt att bestämma sig för vad man egentligen tyckte. Lika bra att börja sortera… På den positiva sidan hittar vi bland annat själva hantverket då det är snyggt berättat och vackert foto. Barnskådisarna (Joel Courtney, Elle Fanning, Riley Griffiths, Ryan Lee mfl) är förvånansvärt bra och första halvan av filmen är riktigt spännande INNAN man vet vad det är som smyger i buskarna. Tågkraschen måste också nämnas som i hög grad spektakulär och man nästan duckar i biosätet. Fokuserar vi på det mer tvivelaktiga så är det rätt simpel intrig och vilket barn som helst skulle hänga med i de här svängarna (även om det kanske är lite läskigt mellanåt). Slutet är dock filmens absolut svagaste punkt då det blir både fånigt rent visuellt/tekniskt men även smetigt sockersött med försenat föräldraansvar som blommar ut i all sin prakt(?). Dessvärre har man sett det mesta förr men Spielberg som producerar och Abrams som regisserat kan onekligen sina saker. Med viss tvekan blir betyget rätt högt och det som räddar är den charmiga sidostoryn med ungarnas egna filmskapande, vilket också en drös blockmongon missade i eftertexten då de maniskt rusade ut ur biografen som om någon spridit ut anthrax mellan stolraderna.

Betyg: 4
Genre: Scifi
Regi: JJ Abrams

Defendor (2009)

Den ensamme Arthur (Woody Harrelson) är fast beslutsam att städa upp bland brottsligheten i den kalla och mörka staden. Iklädd sin egentillverkade dräkt tar han sig an rollen som den brottsbekämpande superhjälten Defendor. Det han saknar är superkrafter och ska sanningen fram så saknas det även en del vad gäller förstånd. Under sina nattliga raider lär han känna den söta unga prostituerade Kat (Kat Dennings) och för att hjälpa henne utvecklas en blodig strid mellan honom och stadens mer ljusskygga element, med den korrumperade polisen Dooney (Elias Koteas) i spetsen.

Det jag först trodde skulle bli en flamsig komedi visar sig istället vara ett tragikomiskt drama om galenskap, mod och ideal. Den mörka tonen löper genom hela filmen och Harrelson får här visa upp en annan sida av sitt skådespeleri än det vi är vana att se. Hans rolltolkning av den förståndshandikappade Arthur är gripande och höjer tillsammans med Koteas och Dennings filmens värde och också dess omdöme. Det är tänkvärt och sorgligt samtidigt som det stundtals är riktigt brutalt och också riktigt fint. En film som får en att reflektera och tänka även då eftertexterna rullat klart.

Betyg: 4
Genre: Drama
Regi: Peter Stebbings

Red (2008)

Avery Ludlow (Brian Cox) lever ett stilla liv där hans närmsta vän är den trogna gamla hunden Red. När han en dag sitter och fiskar med sin hund intill sig, börjar ett gäng tonårskillar trakassera och hota honom vilket leder till att de oprovocerat skjuter Red. När pojkarna senare förnekar det inträffade och backas upp av osympatiska föräldrar, trappas sakta våldet upp i det lilla samhället. Avery vill ha ett erkännande och en ursäkt…

Handlingen i sig kanske inte är den starkaste men skådespeleriet imponerar desto mer. Brian Cox gör rollen som Ludlow på ett brilliant återhållsamt och värdigt sätt, medan Tom Sizemore (nästan oigenkännlig efter allt missbruk) gör en utomordentlig äckelroll. Robert Englund får chans att visa att han duger till mer än skräckfilmer samtidigt som vi får återstifta bekantskap med duktiga Amanda Plummer och Kyle Gallner. Det moraliska dilemmat och skuldfrågan står i centrum och överskuggas bara delvis mot slutet av lite för bisarra familjeförhållanden.

Betyg: 4
Genre: Thriller
Regi: Trygve Allister Diesen Regi: Lucky McKee

De ofrivilliga (2008)

Ruben Östlund har skrivit manus och regisserat denna film där han velat skildra människans oförmåga att stå emot grupptryck. Vi gör nedslag i olika samhällsskikt och träffar bland annat blonderade tonårstjejer, festande killgäng, en ung idealistisk lärare, en jubilerande sextioårig man och självaste Maria Lundqvist på bussresa.

Det blir fiktion med dokumentärkänsla i denna underbara film som för samman vardagsrealism med konstfilm. Filmen är faktiskt oerhört moraliserande och i vanliga fall hade man blivit skitförbannad för att någon skulle vilja skriva en på näsan på ett sådant sätt. Men den underfundiga vardagligheten där man så plågsamt känner igen sig i dialog och situationer, gör att man istället blir oerhört fängslad av berättandet. Det vackra fotot och bilderna som distanserat dröjer sig kvar likt i en Roy Andersson-film förhöjer upplevelsen och bidrar till filmens unikum. De över lag okända skådespelarna ska också ha en eloge för sina prestationer och det är underbart att se Lundqvist spela sig själv i en så pass osmickrande dager.

Betyg: 4
Genre: Drama
Regi: Ruben Östlund

Waiting for Guffman (1996)

När den lilla staden Blaine i delstaten Missouri firar 150 år ska det firas ordentligt. Kommunstyrelsen planerar festligheterna och de går bland annat med på att låta den flambojanta Corky St Clair (Christopher Guest) regissera en teaterföreställning om stadens historia och dess grundare. Med några av ortens mer excentriska invånare påbörjas repetitionerna och det dröjer inte länge förrän det börjar gå rykten om att staden även kommer få besök av höjdare från Broadway, vilket kanske skulle kunna innebära början på en riktig musikalkarriär för några i den säregna ensemblen.

Samma gäng har tidigare gjort andra fejkdokumentärer med ungefär samma skådespelare och jag måste erkänna att jag är oerhört svag för humorn och satiren. Detta kanske inte är den bästa utav dem, men ändå klart sevärd. Bob Balaban, Parker Posey, Eugene Levy, Fred Willard och Catherine O’Hara är några i ensemblen. Småstadens egenheter är underbart parodierat på ett rätt kärleksfullt sätt, med bland annat det käcka äkta paret som tror de är stjärnor och den inflyttade skådespelaren som enträget undertrycker sin homosexualitet. Mysroligt rätt genom.

Betyg: 4
Genre: Komedi
Regi: Christopher Guest

Sous les bombes (2007)

Filmen är inspelad under Israels attacker av Libanon 2006 och handlar om just dessa och en kvinnas desperata sökande efter sin försvunna son. Zeina (Nada Abou Farhat) följer spåren efter sitt barn genom ett land i sorg och kaos där främst civila fått sätta livet till. Taxichauffören Tony (Georges Khabbaz) skjutsar henne och riskerar även sitt eget liv för att bistå Zeina.

En underbar och samtidigt fruktansvärt deprimerande film som man kanske skulle tro var antiisraelisk. Här skulle jag vilja säga att det enda man tar ställning mot är krig och dödande. Istället för att bli politisk, visar man hur kriget raserar samhällen och skoningslöst dödar och lemlestar barn och civila. På det viset får så klart Israel sig en skopa då man urskiljningslöst ännu en gång bombat sönder Libanon. Moderns desperata kamp för att återförenas med sitt barn är stark samtidigt som det blir otäckt autentiskt då man spelar in filmen mitt i de verkliga händelsernas centrum. Parallellt med sökandet löper också en fin liten kärlekshistoria som balanserar upp den annars så allvarstyngda historien.

Betyg: 4
Genre: Drama
Regi: Philippe Aractingi

Jag har älskat dig så länge (2008)

Efter ett långt fängelsestraff släpps Juliette (Kristin Scott Thomas) ut i en värld som hon har svårt att hantera. Omgivningen och främst hennes lillasyster Léa tar emot henne med öppen famn trots att det hon suttit fängslad för är mordet på sin egen son. Juliette har dock byggd upp en hård yta som blir svår för alla att tränga genom.

Detta är verkligen skådespelarnas film och då i synnerhet Kristin Scott Thomas, som gör ett fenomenalt fint och gripande porträtt. Det från början återhållsamma ökar långsamt i intensitet och filmen tar ett allt hårdare grepp om en. Det är naket och utan smetig sentimentalitet eller övertydlighet som flashbacks eller berättarröster. Fransk film när den är som bäst.

Betyg: 4
Genre: Drama
Regi: Philippe Claudel

Hey Hey It’s Esther Blueburger (2008)

Judiska trettonåringen Esther (Danielle Catanzariti) har svårt att smälta in på den tillrättalagda och snoffsiga privatskolan. Hon saknar vänner samt stöd och förståelse hemifrån. Den enda vän hon har är en liten tanig ankunge. När hon en dag stöter på den rebelliska Sunni (Keisha Castle-Hughes) ser hon en ljusning och i smyg byter hon till den kommunala skolan där hon tillsammans med Sunni och hennes kompisar bildar ett gäng tuffa tjejer. Frågan är om hon verkligen vågar vara sig själv mer i den konstellationen än i tidigare…

En härlig film om tillhörighet kontra utanförskap där delar av filmen skildras snudd på surrealistiskt och andra med den så typiska charmiga australiensiska mysrealismen vi sett många gånger förr. Det allvarsamma ämnet hanteras varsamt trots det humoristiska anslaget. En fin tänkvärd film med duktiga unga skådespelare och Toni Collette som bra, men lite på rutin, gör Sunnis frimodiga mamma. Skönt oamerikansk coming of age-film som är klart sevärd men når inte riktigt upp till samma klass som Black Balloon från samma år.

Betyg: 4
Genre: Drama
Regi: Cathy Randall

Miss Pettigrew Lives for a Day (2008)

Frances McDormand spelar den grå och inbundna guvernanten Guinevere Pettigrew som gjort sig mer eller mindre omöjlig på en rad olika arbetsplatser. Utan arbete och tillgångar är hon i trettiotalets London i desperat behov av anställning. När hon söker jobb hos den amerikanska sångerskan Delysia Lafosse (Amy Adams) dras hon på en gång in i den glamorösa och frimodiga värld som Delysia lever i. Mellan de två utvecklas en mycket speciell vänskap då de båda i grunden lider av dålig självkänsla och sätter begränsningar för sig själva. Tillsammans får de varandra att växa och hitta rätt både vad gäller prioriteringar i livet och kärlek.

Överlag är detta en oerhört charmerande film, vilket i mångt och mycket beror på de två kvinnliga huvudrollsinnehavarna. Adams är här i sitt esse och lyckas kombinera småslampig självupptagenhet med sårbarhet och hjärta. McDormand går från urvattnad blek nucka till stolt stark kvinna med Adams karaktärs hjälp. I andra roller ser vi en charmig Lee Pace och en ovanligt sympatisk Ciarán Hinds. Musik, kostym och miljöer höjer mysfaktorn på den här feelgoodfilmen som inte alls fått den uppmärksamhet den förtjänar.

Betyg: 4
Genre: Komedi
Regi: Bharat Nalluri

Sunshine Cleaning (2008)

Rose (Amy Adams) kämpar med att försörja sig själv och den av sociala skolproblem tyngda sonen Oscar, samtidigt som hon har en otillfredställande och i huvudsak sexuell relation med polismannen Mac (Steve Zahn). Hennes lillasyster Norah (Emily Blunt) har svårt att behålla ett jobb och sitter mest hemma och degar hos pappan (Alan Arkin) vars dagar ägnas åt diverse mer eller mindre lyckade affärsidéer. Livet ser lite ljusare ut då hon får tips om att starta en brottsplatssaneringsfirma och tjäna stora pengar på att torka blod och kvarlevor. Men säg den lycka som varar för evigt…

Adams gör rollen som kämpande mamma på ett ypperligt sätt och man delar hennes våndor då mannen i hennes liv hotar med att lämna motellrummet om hon ska ta upp jobbiga samtalsämnen, då skolpersonalen vägrar ta emot sonen om hon inte medicinerar honom med psykofarmaka eller då hon försöker hålla uppe en fasad av framgång inför sina gamla klasskamrater på skolåterträffen. Hon gör ett starkt porträtt av en rätt vanlig kvinna och där även birollerna (Blunt, Arkin, Mary Lynn Rajskub, Clifton Collins Jr mfl) känns helgjutna. Man tränger förvisso inte speciellt på djupet, men å andra sidan behöver så ej alltid ske, för att det ska bli en bra och mycket sevärd film. Härlig känsla rätt genom och utan alltför tillrättalagt Hollywoodending.

Betyg: 4
Genre: Drama
Regi: Christine Jeffs

Enter the Dragon (1973)

Bruce Lee lämnar Shaolintemplet för att sätta stopp för den onda Han. Från en egen ö långt ute till havs styr han över en kartell som bland annat ägnar sig åt knark- och slavhandel. Det blir personligt för Lee på grund av två skäl. Dels är Han en före detta Shaolinmunk som dragit vanära över templet, men han orsakade också Lees systers självmord, då hon hellre tog sitt liv än lät sig tillfångatas av hans hejdukar. Officiellt åker Bruce Lee till ön för att delta i en kampsportsturnering, men agendan är en helt annan…

Bruce Lees största succé, i alla fall i väst, håller fortfarande väldigt bra och temat känner vi igen från ett oändligt antal senare plagiat. Nu ska vi inte skena iväg med lovord, för trots allt är det bara en enkel actionfilm och absolut inget djupsinnigt drama. Slagsmålsscenerna är dock fantastiskt bra och man kan inte missa Lees storhet i martial arts-världen. Skådespeleriet lämnar säkert en del att önska men jämfört med senare och liknande filmer med exempelvis van Damme och Seagal är det inte ett dugg sämre – tvärtom.

Betyg: 4
Genre: Action
Regi: Robert Clouse

The Mask (1994)

Jim Carrey är den grå banktjänstemannen Stanley Ipkiss, vars liv får en helomvändning då han kommer över en magisk mask som härstammar från de nordiska asagudarna och sägs ha ägts av Loke själv. Med masken på sig genomgår han inte bara en fysisk transformation utan även hans personlighet förändras också drastiskt då han nu illgrön i ansiktet tycks ha fått fantastiska superkrafter, med vilka han både kan utkräva hämnd på tidigare förtryckare och få den vampiga Tina (Cameron Diaz) på fall.

Ibland vill man bara spy på gummiansiktet Carrey, men här kommer han så fantastiskt väl till sin rätt. Filmen är ju hur roligt som helst i sin absurditet och med den fullkomligt helskruvade humorn. Omvärderar den radikalt då jag minns den som betydligt mer medioker. Carreys spelar sina två alter egon mycket bra och ser sjukt fräck ut med sin gröna mask. Helskön känsla då man mixar in diverse cartoonelement i den vanliga världen och om än med viss tvekan så önskar jag nog faktiskt att man kunde göra en uppföljare med Carrey i titelrollen.

Betyg: 4
Genre: Komedi
Regi: Chuck Russell