World Invasion: Battle Los Angeles (2011)

Det man först trodde var meteorer med beräknade nedslagsplatser i hav utanför några större världsstäder, visar sig vara något helt annat. Ur vattnet kommer maskiner och utomjordiska krigare som skoningslöst försöker utplåna varje människa i sikte. I filmen får vi följa ett militärt förband i Kalifornien som ännu chockade av det inträffade, gör sitt yttersta för att försvara civila, stoppa invasionen och helst också själva överleva dagen.

Aaron Eckhart spelar marinsoldaten som leder sin trupp mot den okända invasionsarmén och genom mod, list och våld hittar svagheter hos den först så till synes oövervinnerliga fienden. Andra soldater spelas av exempelvis Ramon Rodriguez och Michelle Rodriguez medan ofta anlitade Michael Peña dyker upp som civilist. Jag måste erkänna att jag i regel har svårt för krigsfilmer och här är det definitivt det som med råge kör över science fiction-elementen. Det smäller och skjuts och den ene efter den andre stryker med i kulregnet – precis som det brukar vara i klassiska krigsfilmer (och krig så klart). Man ges inga vidare förklaringar till vad utomjordingarnas syfte egentligen är eller vilka de är, utan allt fokus ligger på en liten grupp stridande människor. Resultatet är en ibland småspännande film som är bäst då invasionen väl startar och man är som mest nyfiken vart det ska bära hän. En odyssé i skrik, skrän, ammunition, explosioner och den lilla människans oändliga kraft att göra gott – och storartat. Mer säger jag inte, men kom igen då du sett den. Lite fånigt blir det…

Betyg: 2
Genre: Scifi
Regi: Jonathan Liebesman

The Adjustment Bureau (2011)

En ung framgångsrik politiker (Matt Damon) förlorar ett viktigt val, men råkar på herrtoaletten springa in i en spontan balettdansös (Emily Blunt) och med ens slår det gnistor om de två. Men ödet vill inte att de ska bli tillsammans och med ödet i detta fall innebär det en slags hatt- och kostymklädda herrar – ett slags livets övervakare som träder in vid behov och ser till att vi människor inte ställer till det på tok för mycket. Fast besluten att lura ödet försöker Damon i år att återfinna den ifråntagna kärleken.

Visst är det ett rätt udda upplägg och någonstans ska man väl ha ett pluspoäng för originalitet, men samtidigt är det så obota fånigt att man tar sig för pannan. Lite grann känns det som en episod i någon smörig amerikansk 90-tals TV-serie, en sådan där som går på TV3 mitt i natten men som ändå gavs några säsonger. Både den tramsiga handlingen och musiken för tankarna dit och varför ska ödets väktare se ut som FBI-agenter från 60-talet? För att matcha filmens titel? Att de två huvudrollsinnehavarna bjuder till så där lagom och att man tar in veteranen Terence Stamp som hardass-agent mot slutet räcker inte för att rädda soppiga pekoral av den här kalibern.

Betyg: 2
Genre: Scifi
Regi: George Nolfi

Wallander – Blodsband (2006)

Ett blodigt mord på en kvinna leder Ystadpolisen, med Kurt och Linda Wallander i spetsen, till ett kollektiv där en av Lindas gamla pojkvänner är en av de huvudmisstänkta.

En hygglig Wallanderrulle där Johanna Sällström får chans att lysa lite extra och visa mer av sin begåvning. Tycker nog ändå den hör till de tristare i serien.

Betyg: 2
Genre: Thriller
Regi: Stephan Apelgren

En nymfomans bekännelser (2008)

I den här spanska filmen får vi möta den unga nymfomanen Valére (Belén Fabra) som tycks ha sex som enda lycka i livet. Hennes hämningslösa beteende skildrar hon i sin dagbok. När hon en dag faktiskt blir kär vet hon inte riktigt hur han ska agera och förnuft och lust kolliderar då behovet av kärlekslös sex hela tiden finns där.

Det är svårt att veta vad syftet med filmen är. Vill man skildra en nymfomans kamp med sitt inre och sina begär eller vill man göra ett småporrig erotiskt drama? Det är svårt att veta just på grund av att man egentligen misslyckas med båda. Man försöker lyfta fram Valéres känslor men det mesta drunknar i sexet och det blir tyvärr lite för ytligt, förutsägbart och tunnt.

Betyg: 2
Genre: Drama
Regi: Christian Molina

The Cell 2 (2009)

Konceptet är detsamma som i den första filmen. En ung kvinna (Tessie Santiago) måste bokstavligen ta sig in i en mördares psyke för att sätta stopp för hans framfärd. Maya har i uppdrag att spåra den psykopatiske mördaren Cupp (Frank Whaley) som dödar och återupplivar sina offer gång på gång, men om hon skulle dö i drömvärlden så kommer hon också att dö i verkligeheten så det gäller att träda varsamt in i den mörka skrämmande värld som mördarens hjärna utgör.

Man försöker verkligen att få till det här, men ansträngningarna leder inte riktigt i mål. Det som räddar filmen från kalkonstatus är Whaley som åter igen är lysande som mordisk psykopat. Hela hans uppenbarelse framkallar olustkänsla och rysningar. Övriga skådespelarinsatser håller inte måttet och det känns lite som hämtat från ett av de sämre avsnitten av tv-serien Criminal Minds. Lite för mycket snask och lite för lik den första filmen.

Betyg: 2
Genre: Thriller
Regi: Tim Iacofano

Värstingarna (2006)

Filmen bygger på den sanna historien om socialarbetaren Sean Porter (Dwayne Johnson) som frustrerad över att ungdomsbrottslingarna efter vistelsen på ungdomsanstalten oftast går tillbaka till brottslighet och vars liv många gånger under våldsamma omständigheter slocknar redan i tonåren. För att göra folk utav ungdomarna och även ge dem känslan av att lyckas, ta ansvar och respektera andra, startar han ett amerikanskt fotbollslag. Motarbetade av både det egna systemet och fotbollsligan har de oddsen mot sig, men Porter och hans kollega (Xzibit) kämpar ihärdigt för sina intagnas framtid.

Vi har sett allt förr. De i grund och botten osäkra tuffingarna som med mycket yta försöker sätta sig i respekt för varandra men i själva verket är i allra störst behov av kärlek och framtidstro. Uppstickarna som mot alla odds och motarbetade av alla mot slutet ändå ska lyckas. Den godhjärtade ledaren som vägrar ge upp trots diverse besvikelser under resan. Trots allt detta blir det ändå en hyfsad film som inte blir vare sig för smetig eller präktig. Den lite skitigt grovkorniga bilden bidrar säkert till detta och räddar upp den från i alla fall det djupare klyschträsket.

Betyg: 2
Genre: Drama
Regi: Phil Joanou

Inte som andra (1998)

Steve (James Marsden) flyttar tillsammans med sina föräldrar till idylliska småstaden Cradle Bay där han förbluffas av hur välartade alla ungdomar är och beter sig nästan oroväckande perfekt. Han söker sig istället till två av skolans ”misfits” (Katie Holmes och Nick Stahl). När sanningen bakom det lilla samhällets präktiga unga börjar uppdagas svävar plötsligt deras liv i fara.

En variant av Stepfordfruarna – dock inte alls lika lyckad. Även om den lyckas underhålla för stunden, som så många andra i samma High schoolskräckgenre, kan man ärligt talat inte tycka att det är speciellt bra någonstans. Katie Holmes känns föga trovärdig och även om man skrapat ihop en hyfsad ensemble (ovanstående samt bland annat Bruce Greenwood, William Sadler och Ethan Embry) och Nutter är en av de mest ansedda TV-regissörerna lyfter det inte som helhet.

Betyg: 2
Genre: Skräck
Regi: David Nutter

Friday the 13th (2009)

När det blivit dags att damma av den gamla skräckfilmsklassikern om Jason, låter man actionproducenten Michael Bay hålla i trådarna. När ett gäng tonåringar bestämmer sig för en härlig campinghelg intill Crystal Lake inser de inte att för de flesta lär det också bli deras sista. Området och sjön vilar på en mörk hemlighet och där har också en brutal och sinnessjuk mördare sedan länge slumrat…

Filmen inleds med att vi får se hur Jasons mamma precis mördat nästan alla lägerledare, som hon anklagar för sonens drunkningsdöd. Hon får då huvudet avhugget av en sista ung tjej och vem tassar då omkring i skogen om inte en ung liten pojke som inte verkar så död som man antagit. Detta berättas väldigt summariskt då man förväntas kunna historien från tidigare filmer. När man sedan hoppar fram i tiden är det precis som i förlagan sexuellt frigjorda, majjarökande och andra moraliskt tveksamma ungdomar som får sätta livet till då Jason går lös med machette och allsköns andra tillhyggen. Präktigast lever längst enligt gammal beprövad mall. Det är faktiskt hyfsat snyggt gjort även om det inte är direkt originellt och blödig som man blivit så blundar jag precis innan hugget är i luften. Hatar dock slutet! I rollistan ser vi mestadels unga snygga TV-skådisar som Willa Ford, Ben Feldman, Danielle Panabaker, Jared Padalecki samt Aaron Yoo.

Betyg: 2
Genre: Skräck
Regi: Marcus Nispel

Wallander – Luftslottet (2006)

När enstöringen i det fallfärdiga torpet tar ut miljonbelopp på banken och sedan hittas rånmördad, vänds misstankarna mot några av det annars så idylliska områdets mer välbärgade invånare. Under den stilla ytan ska snart Wallander och hans utredare hitta en rad mörka hemligheter och den gamle mannen är snart inte den ende som får sätta livet till.

Handlingen är faktiskt helt okej även om det är lite för enkelt att genomskåda vem mördaren är. Det som däremot drar ner helheten betydligt är de fullkomligt genomusla skådespelarinsatserna från bland annat Regina Lund och Malin Berghagen. Gillar grundtanken med Ystads gräddhylla som ett ställe där någon för länge sedan borde kollat bästföredatumet då något definitivt luktar skumt.

Betyg: 2
Genre: Thriller
Regi: Anders Engström

Bad Company (2002)

När CIA förlorar en agent med en nyckelroll i en viktig terrorutredning, vänder man sig till hans bror som är allt annat än sin avlidne tvilling (Chris Rock). På kort tid måste han nu läras upp för att kunna stoppa terroristerna och rädda den fria världen. Ansvarig för träningen och uppdraget är en rutinerad agent i Anthony Hopkins skepnad och det ska visa sig vara svårare än väntat att utbilda småfifflaren från gatan, som inte alls har någon lust att riskera liv och lem bara för att han är lik någon han aldrig träffat.

En av producenten Jerry Bruckheimers och regissören Joel Schumachers mindre lyckade filmer där inget verkar stämma. Karaktärerna känns ointressanta, skådespelarna kommer inte till sin rätt, actionscenerna lyfter inte och spänningen uteblir. Det skramlar mycket men mer än så är det inte. I mindre roller ser vi bland annat svenske Peter Stormare, Kerry Washington och Gabriel Macht.

Betyg: 2
Genre: Action
Regi: Joel Schumacher

The Loss of a Teardrop Diamond (2008)

Filmen bygger på en pjäs av Tennessee Williams och handlar om den unga bortskämda Fisher Willow (Bryce Dallas Howard) som förälskar sig i den stilige arbetarsonen spelad av Chris Evans. Omgivningen och framför allt familjens matriark (Ann-Margret) har svårt att acceptera att flickan av börd umgås med en ung fattig man med både alkoholism och sinnessjukdom i släkten. Fisher gör sitt yttersta för att få honom att smälta in, men hans stolthet gör det svårt för honom att spela någon som han inte är. Inte heller är börd och rikedom en garant för noblare och mer ädelt beteende…

Filmen skulle nog dessvärre aldrig ha blivit film då pjäsen inte riktigt gör sig i detta format. Det känns tunt, segt och ibland rent fånigt. Bryce Dallas Howards karaktär är rätt osympatisk samtidigt som jag har svårt att se Evans i den här typen av roll. Bättre är då Ellen Burstyn i en mindre roll som döende åldrad rikemansdam. Riktigt dåligt är det inte, men i alla fall jag har svårt att bli engagerad.

Betyg: 2
Genre: Drama
Regi: Jodie Markell

The Hunted (2003)

Minnena från kriget i det forna Jugoslavien hemsöker och plågar den amerikanske elitsoldaten Hallam (Benicio Del Toro). När dröm och verklighet går samman kan han inte längre skilja på rätt och fel. Han begår flera bestialiska styckmord och för att få stopp på hans illdåd anlitar FBI hans forna lärare (Tommy Lee Jones) som förhoppningsvis kan förutse hans nästa drag och också använda det våld som situationen kräver.

Tommy Lee Jones verkar ha gjort lite av en karriär av att jaga förrymda mördare och mordmisstänkta. Detta är dock inget mästerverk och heller inte speciellt spännande. Det tar liksom aldrig riktigt fart och Del Toros sargade psyke utforskas inte tillräckligt för att han ska bli vidare intressant. Vi skonas från Seagal-liknande slagsmål då vi istället bjuds på mer realistiska otäcka knivstrider med obehagliga ljudeffekter. Detta och att det trots allt är hyfsat snyggt gjort är förmildrande omständigheter men den stora avsakanden av originalitet ger ett ytterst modest betyg.

Betyg: 2
Genre: Action
Regi: William Friedkin