Magnus filmblogg

Embeth Davidtz (Bristande bevis mm) är konsthandlerskan som via arbetet får vägarna förbi sin nyblivne makes familjehem i North Carolina. När den lite strama storstadskvinnan möter de minst sagt excentriska släktingarna ser hon först inte bortom det udda och annorlunda. Men genom henne får vi lära känna en familj där alla på sitt sätt kämpar sig genom tillvaron som består av både glädjeämnen och bekymmer. 

Det är inte någon rafflande intrig som driver detta drama framåt utan istället relationerna som utvecklas mellan Davidtz och de andra. Makens mamma är avvisande och kall medan den gravida svägerskan Ashley nästan kastar sig över henne och bjuder in henne till sin värld. Det blir nästan en voyeuristisk känsla att se filmen och tillsammans med Davidtz lära känna de olika individerna samt deras respektive relations- och individproblem. Alla skådespelare (Alessandro Nivola, Scott Wilson, Celia Weston, Ben McKenzie och Amy Adams (som Oscarsnominerades för rollen)) är rent ut sagt fantastiska i sina prestationer där de använder så mycket mer än dialog för att skapa trovärdiga och fina porträtt av de olika karaktärerna. En fin och njutningsfull liten pärla.

Betyg: 4

Efter nästan 30 år får vi åter igen möta Gösta (Rolf Skoglund) och Gun (Claire Wikholm) som gör vägarna osäkra på semester genom Sverige. Här är de på väg upp till Luleå för att vara med på sonens bröllop och för att strö Göstas bästa kompis aska i en lappländsk sjö. Husvagnen är dessutom utbytt mot en ny husbil. Gun är dock måttligt road, men ställer upp på galenskaperna då Gösta fått henne att tro att han har kort tid kvar att leva.

Första filmen spelades in i Norrbotten och man kände bland annat igen vägkrogen hemma i Råneå i en av scenerna. Här misstänker jag att resan börjar i Uddevalla och rätt snabbt är man uppe på Statoil i Öjebyn (om jag ser rätt). Så även denna gång är det rätt mycket Norrbotten med bland annat giftermål i Gammelstad kyrka. Filmen är rolig, men inte jätterolig. Trots en hel del kända namn i mindre roller bygger hela filmen på kemin mellan Wikholm och Skoglund – utan dessa två hade allt fallit pladask! Allra roligast var nog ändå campingplatsmiffona Hans och Greta, som dyker upp i en kortare del av filmen.

Betyg: 3

Bille August regisserar denna film som utspelas i apartheidens Sydafrika där fångvaktaren James Gregory (Joseph Fiennes) under tjugo års tid är satt att övervaka Nelson Mandela (Dennis Haysbert) samt övervaka och censurera in- och utgående post. Mötet med Mandela ska få Gregory att ändra ståndpunkt och mer eller mindre direkt ta avstånd från regeringens förtryckarregim. Detta ska dock få konsekvenser för hans familj då ”kaffir-älskare” inte står högt i kurs bland den vita befolkningen.

Filmen bygger på boken med samma namn skriven av verklighetens James Gregory och att döma av referat från intervjuer av Mandela så är vänskapen dem emellan rätt överdriven i bok/film även om Mandela upplevt honom som vänlig och artig. Om man frånser detta är Farväl Bafana en angelägen och intressant film som skildrar något som rätt snabbt mer eller mindre glömts bort trots att det ligger så pass nära i tid. Filmen fokuserar nästan uteslutande på fångvaktaren och dennes familj och det är väl kanske det som också är filmens svaghet. Filmen som utspelar sig under två årtionden lyckas inte visa på de samhälleliga förändringarna och de skeenden som till slut fick Mandela frigiven. Å andra sidan var nog detta ett mycket medvetet val av filmmakarna. Rätt stark som film, men främst en historisk skildring som alltid fyller sitt syfte då främlingsfientliga och rasistiska åsikter ständigt är i omlopp såväl i Sverige som resten av världen.

Betyg: 4