Magnus filmblogg

När de fyra vännerna på en fisketur långt inne i den australiensiska vildmarken finner kroppen av en mördad ung aborigin kvinna, bestämmer de sig för att knyta fast hennes ben i ett träd och låta kroppen ligga kvar i floden, medan de under tre dagar fiskar och umgås. När de väl kommer hem till det lilla samhället Jindabyne möts de av oförstående familjemedlemmar och grannar samt blir föremål för en mycket kritisk mediabevakning. I centrum står den sedan innan labila Claire (Laura Linney) som försöker förstå hennes makes (Gabriel Byrne) agerande och samtidigt hantera de ökade rasmotsättningarna.

Det här är en mycket fin film trots att den skildrar en rad mörka sidor hos karaktärerna. Skådespeleriet och de olika sidokaraktärerna kompletterar det gripande manuset och vackra fotot. Själva mordet väljer man att inte fördjupa sig nämnvärt även om mördaren hela tiden finns med i bilden. Istället väljer man att fokusera på moralfrågorna och de processer som startar i samhället och de konsekvenser det får för de inblandade. Stundtals rått och naket, men samtidigt subtilt berättat med en lågmäldhet som lyckas gripa tag i en ordentligt. Tvekade först, men väljer ändå att ge filmen en femma i betyg bland annat på grund av relationsskildringarna, fotot och filmens slut.

Betyg: 5

Jason Segel (även manus) spelar musikern Peter som efter fem år dumpas brutalt av sin flickvän Sarah (Kristen Bell) som dessutom har en ny pojkvän i den brittiska rockstjärnan Aldous (Russell Brand). Världen rasar samman för Peter och efter att ha getts råd av kompisen (Bill Hader) reser han till Hawaii för att glömma och komma på andra tankar.  Det visar sig vara mindre lyckat då han redan i receptionen på hotellet möter Sarah som är på kärlekssemester med den nye. Som tur är finns där den söta receptionisten spelad av Mila Kunis (That 70’s Show).

Detta är riktigt roligt! Kanske inte riktigt i samma klass som exempelvis Supersugen och På smällen, men inte långt ifrån och många skådisar (Segel, Hader, Paul Rudd, Jonah Hill…) känner vi igen från andra Judd Apatow-producerade komedi. Som vanligt balanserar man flabb och plumpheter med känsliga ämnen och sårbarhet. Kan tänka mig att det i pryda USA blev diskussioner kring Segels flera gånger exponerade balle som inleder filmen med en så kallad nakenchock. Supercharmigt och Jason Segel är verkligen som klippt och skuren som den vardaglige och känslige Peter samtidigt som Mila Kunis karriär verkligen borde lyfta snart med tanke på den positiva utstrålning hon besitter.

Betyg: 4

En lite udda, stundtals mörk, komedi som utspelar sig under en dag i en park någonstans i Los Angeles. En rad livsöden vävs samman och vi möter bland annat den suicidala tjejen som fått nog av svek, två manliga smygnudister, den ensamma och djupt olycklige hundfrisören, den rike horbocken (William Baldwin) med peniskomplex och dennes polska älskarinna samt hans förbannade fru (Ricki Lake) och hennes väninna som drömmer om att hänföras av en mystisk latino.

Det är i och för sig ingen märkvärdig historia, utan en lågbudgetfilm som dock på flera sätt sticker ut. Det är intelligent manus, roligt trots all misär och tragik samt skådespelare som verkligen passar i de olika rollerna. De taffliga självmordsförsöken som misslyckas och Baldwin iförd halvgenomskinliga porrkalsonger intejpad av sin fru i sin SUV till penisförlängare, är kanske allra roligast. En lyckad independentfilm som förtjänar en större publik. Sedan gillar jag konceptet där handlingen i stort sätt utspelas i realtid, dock utan att det blir en gimmick utav det. 

Betyg: 4

Dokumentär i långfilmsformat om det pensionerade döva paret som erbjuds sätta in implantat som ger delar av hörseln tillbaka. Hur lyckas ingreppet och vad innebär det för relationen dem emellan? Och blir man lyckligare om man efter 65 år i total tystnad plötsligt ges möjlighet att höra? Filmaren Irene Taylor Brodsky följer under ett år sina föräldrar Paul och Sally på en känslosam resa.

Det är intressant och stundtals gripande då man får följa och se hur jobbigt, det som skulle vara som en skänk från ovan, ibland mer framstår som en förbannelse. Jag kan dock inte påstå att jag tycker den är så bra att den förtjänade publikens pris på filmfestivalen i Sundance. Tvärtom är den ibland rätt seg och det vardagliga blir i mina ögon rätt tråkigt. Har man däremot en hörselnedsättning och tror att en operation dramatiskt ska förbättra ens liv bör man nog se denna film som nyanserar det hela. 

Betyg: 2

Under tre dagar får vi följa John Lennons mördare, Mark David Chapman, innan han slutligen skjuter ner stjärnan utanför dennes bostad i New York. Den mentalt obalanserade Chapman kommer till New York för andra gången i hopp om att möta sin stora idol vars texter berör honom så mycket. Men något slår slint i och med att han läser en tidningsintervju och idoldyrkan förbyts istället till ett växande hat och han blir alltmer psykotisk och besatt av att mörda Lennon.

Jared Leto är skrämmande i rollen som Chapman och gör ett riktigt bra och otäckt personporträtt. Dessutom åt han upp sig rejält för att likna den riktige Chapman. Leto har sagt att han tinade litervis med Haagen Dazs-glass i mikron och sedan hällde över olivolja och sojasås för att svälla ännu mer.  Att däremot slänga in Lindsay Lohan som Lennonfan kändes mest fånigt och som ett desperat försök att locka fler till biograferna. Filmen är bra och man försöker ge en inblick i en störd ung mans hjärna. Man riktigt känner hur han sjunker allt djupare ner i sin psykos. Kan dock tycka att den är lite seg och Letos släpiga apatiska berättarröst bidrar definitivt till detta.

Betyg: 2